Jiiiises, nu är jag tillbaka i USA, det känns som om jag aldrig riktigt åkte tillbaka hem. Allt är precis som det var för 4 månader sedan på gott och på ont. Och ja jag trivs som fisken i vattnet här, på riktigt. Jag förstår nog nu varför jag åkte som aupair.
Hatar att flyga själv, ingen man kan prata med överhuvudtaget utan man måste försöka bli vän med den som sitter bredvid än, och att sitta i mitten i 11 timmar är vekrligen ingen HIT.
Han som satt bredvid mig, började med att nudda mig genom hela flygresan med arm eller med benet. Han frågade om han kunde få min efterrätt, han tog en tomat från min tallrik utan att fråga, han hoppade ut genom att använda armstöden och hoppade då på personen på andra sidan mittgången, han var allmänt närgående hela redan OCH han somnade och började att luta sitt huvud mot min axel. Men som kryddan på moset han var gift. VÄLDIGT KONSTIG FLYGRESA, VERKLIGEN, men ack så minnesvärd!!
