jjgoeswest

det var dagen som jag lämnade Sverige för att ge mig ut på mitt hitentills livs äventyr. Idag är det 3 månader sedan jag stod på Arlanda och sa hejdå. Sedan jag jag och min värdfamilj matchade hade jag gått runt och sagt, snart slipper ni mig. Ni slipper att jag hela tiden vill ha uppmärksamhet, ni slipper min retiga sida, min jobba sida, ja ni slipper mig helt enkelt. När jag sa det tror jag att mamma och pappa inte tänkte så mycket, utan tänkte åhh vad skönt, jag slipper få blåmärken, hehehhe. När vi stod vid säkerhetskontrollen, fick jag en varmkärleksfullkram av pappa. Vi sa till varandra, vi ses ju snart, jag hör av mig när jag landar. När jag sedan ska krama om mamma börjar hon gråta jätte mycket, jag ville inte gråta, jag ville inte! Jag slutar krama henne och börjar gå mot säkerhetskontrollen, när jag vänder mig en sista gång och ser mamma och pappa stå där och krama om varnadra, då brister det! Då kom tårarna, liksom nu. Man inser inte hur mycket man saknar sina föräldrar förrens man åker iväg så här. Så ensam och sårbar. Mamma jag älskar dig, lite för mycket. Pappa, nej jag skriver inget om dig för du fick ett helt eget inlägg, lite för bra för att vara sant om jag säger det själv. Mamma när du kommer hit, det kommer komma tårar, jag kommar krama sönder dig.