jjgoeswest

den 20 Oktober 2011 klockan 14:44:37, hheheh nu skojjar jag till det lite. Det hände den 20 Oktober, en på eftermiddagen och en på kvällen. När den första hände var jag ensam hemma, inga barn, jag va helt själv. JAg håller på att fixa allt innan jag ska hämta upp barnen, det är då det börjar, huset börjar skaka, fönstrena börjar svaja, pumporna trillar ner på spishällen, en talva trillar ner. Just då hann jag tänka tusen tankar, jag tänkte vad i helvete ska jag ta mig till, vad gör jag nu, ska jag ut, tänk om den slutar snart, jag kommer aldrig få träffa mamma och pappa igen, det kändes som ett sekel, men den slutade ganska fort. När jag tittar ner på mina ben och herre min skapare vad dem små stackarna skakade.

När jag hämtar upp mina kids så är dem glada i hatten, och pratar livligt om jordbävningen om hur coolt det var och att dem var HUR modiga som helst. Och dem hade haft en kurs om hur man ska agera vid en jordbävning, rätt dag om man säger så.

Våra torsdags rutiner rullar på, mellis/snacks, TKD, läxor, middag, lektid, sovdags. Jag går ner och städar allt så att det ska vara fint tills Peter kommer hem mitt i natten. Jag går in på mitt rum och vågar inte titta på VD, lite för läskigt när man är ensam i huset, istället kollar jag runt på facebook, då händer det igen, den här gången fattar jag vad som händer. Jag tvekar inte en sekund utan springer upp till Will, Elena och Lydia på övervåningen. Will är halvvägs ner i trappan, Elena och Lydia ligger och nästan gråter i sängarna. Will hämtar sig ganska snabbt, men när jag tittar ner på mina knän igen så skakar dem lite extra mycket den här gången. Jag var rädd. Elena och Lydia följer med mig ner på mitt rum dem ligger i min säng en timma och vi kolla på Tangled/Trassel i en timma. Sedan kommer Will ner, han vill självklart veta hur stor jordbävningen var, 4.0! Jag får med mig alla barn upp, Will går in till sig, Elena och Lydia går in till Denice och Peters sovrum. Jag sitter där i  halvtimma och pratar om allt, jag förklarar varför det blir jordbävnigar här i California och inte i Sverige. Då vill Lydia att alla hennes nära och kära ska flytta till Sverige. Jag går ner till mitt rum, trots att Lydia ligger och nästan gråter, kändes inte helt rätt av mg att göra så. Därför gick jag upp efter 10 minuter och där ligger dem båda två som små änglar och sussar så sött! GOOD WORK JOJO!

Idag säger Denice "I didn't know that you were alone with the kids during the second earthquake, but it was so cutie and so awesome and good work that you run upstairs to the kids, Will told me"

Nu i efterhand är jag så himla glad att jag har fått vara med om en jordbävning, det tog bara 3 månader. Det är en väldigt cool känsla, men nu har jag så himla stor respekt för naturkatasrofer, man känner sig verkligen lite och hjälplös.

det här sysslade vi med efter jordbävningen, hahaha!!