jjgoeswest

så här snabbt har 6 månader aldrig gått, i mitt liv innan, knasigt. I 6 månader har jag varit här nu, vissa stunder har varit så sjukt jobbiga att jag bara hade velat ta min väska och åka hem, andra stunder har jag gråtit, andra gånger har jag skrattat, andra stunder har jag saknat, andra stunder har jag haft ett stort leende på läpparna, vissa stunder har jag tänkt på alla där hemma, vissa stunder har jag glömt bort hur det är hemma, andra stunder har jag levt livet, andra stunder har jag gjort helt nya och främmande saker, ibland så har jag pratat med alla fina underbara vänner om hur fantasikt underbart jag har det här i mitt andra hem, ibland har jag skrytit om hur underbar värdfamilj jag har, andra gånger har skrytit om hur söta mina värdbarn är, andra gånger har jag bara tyckt att mitt liv just nu är PERFEKT. Hela tiden har jag räknat upp, men nu vänder det, nu börjar jag att räkna ner, ner till den dagen jag igen står på Arlanda i vackra Sverige. Till Linköping och till Malexander där solen ALLTID skiner. Till den dagen jag får träffa mormor igen. Till den dagen jag får ge Martin och Björn varsin kram. Det här året kommer jag ALLTID att minnas och jag kommer ALLTID ha en extra familj på andra sidan Atlanten.