jjgoeswest

Känns så konstigt att det börjar lida mot sitt slut. Att jag är hemma i Sverige om 15 dagar, känns ännu mera overkliget. Att den nya aupairen kommer på torsdag, är mest overkligt.

Och alla dessa frågar, hur känns det? Känner du dig klar? Hur känns det att den nya aupairen kommer? Hur är barnen mot dig nu? bla bla bla bla bla... Jag har väl inte riktigt tänkt så långt, eller jag har tänkt men jag har inte kommit fram till något vettigt. Jag vet inte riktigt vad jag känner, för känslorna är så himla blandade. Något gott kommer sällan ensam, och vise versa. 

Igår var det några aupairer här hemma och min värdmamma hade ordnat med sushi, humus, glass, jordgubbar, macaroons, choklad. En enkel och simpel goodbyedinner. Ikväll är sista gången jag är alldeles ensam med Hannah och Stephen, så det kommer att vara lite speciellt, och herregudars vad jag kommer sakna dom!